April
Handen under täcket. Det är ljummet av liv. Första gången och ingen att fråga. Vad som än väntar är allt upp till dig själv, din känsla, ditt förnuft, dina egna beslut.
Första gången som jag ensam öppnade ett bisamhälle har jag kvar som en mycket klar minnesbild. En bild av en osannolikt sjudande, svart myllrande päls. Massan av insekter som täckte ramarnas överlist verkade ogenomtränglig för mina fingrar och jag kunde inte förstå hur det kunde vara möjligt att hantera det synbarligen kaotiska myllret. Efter nu många tusen av tillfällen bredvid ett samhälle beredd att öppna det, känner jag fortfarande samma fascination inför vad jag ska få se. Aldrig är det lika.
Alla är nybörjare någon gång. – I biodlingen kan man i viss mening säga att alla alltid är nybörjare – ständigt. Biodling är så svårt att det tar många hundra bisamhällesår innan man med större säkerhet kan undvika de grövre misstagen. Faktum är att man aldrig kan vara helt säker på om en viss åtgärd var den bästa möjliga. Biodling är en bedömningssport sa Ingmar Fries en gång och det sammanfattar mycket av utmaningen i att odla bin. En intellektuell och fysisk sysselsättning i skön förening, som innefattar estetiska, romantiska, filosofiska, tekniska, biologiska och ekonomiska aspekter. Allt detta tillsammans utvecklas för många till en livslång passion.
Jag satt vid köksbordet och undrade hur bina kunde komma in i kupan. I Focus fanns en genomskärningsbild av en kupa, men jag hade svårigheter att förstå hur det fun-gerade tredimensionellt i praktiken. Nyfikenheten drev mig att ta kontakt med Paul Gustavsson. Paul var närmare sjuttio och hade bin och hjortar därför att de är bibliska djur. Av Paul fick jag köpa ett samhälle i en trågkupa med rammåttet Svea, 30x30cm. Det var då fortfarande ett vanligt mått i Bergslagen, särskilt i trågkupor. Detta var på våren i slutet av april ‑72.
Övervintringen
Om samhället är i harmoni, har lagom storlek, ung drottning, gott om foder av bra kvalitet och rikligt med luft kan det övervintra med nästan inget skydd alls. Jag tror det var i en gammal bitidning jag läste om ett samhälle som övervintrade under en farstutrappa. Skyddat för vind från tre håll, temperaturer under 30 minusgrader och med husfolket stampande snö från skorna ovanför samhället. Bin tål en hel del om vissa villkor uppfylls.
Den svåraste fienden är den fukt som uppstår vid förbränningen av fodret. Samhället under trappen hade säkert inga problem att bli av med fukt. Men det är mer än man kan säga om många samhällen i diverse kuptyper.
Den första vintern efter att jag börjat med kupor av polyuretanplast var det under 25 grader kallt i mer än en månad i sträck. Hälften av samhällena kvävdes av att utandningsluftens vatten frös till is i flusteröppningarna. Det var en dyrköpt läxa. Efter den upplevelsen ändrade jag kupkonstruktionen och har därefter vad jag vet aldrig förlorat ett samhälle pga kvävning eller fuktproblem.
Vinternedfallet
Under vintern täcker bina successivt av vaxlocken från celler med foder i. Vaxlocken faller ner och bildar tillsammans med bin som dör det sk vinternedfallet.
Mängden döda bin på bottnen och vaxets utseende ger en hel del upplysningar om tillståndet i samhället och hur vintern har varit. Bimängden bör normalt vara mindre än en liter. Vaxets färg avspeglar kakornas färg och placeringen av vaxet säger vilka ramar som varit täckta med bin. Man kan även avläsa om samhället har ätit slut på fodret ut i ramändarna, om samhället har ynglat under vintern, nymfer i nedfallet, om drönare finns i nedfallet kan det tyda på att samhället har bytt drottning sent föregående säsong.
Om det i nedfallet finns vita kristaller har en del av fodret kristalliserat, vilket är mindre bra. Flytande foder som har droppat ned på botten är ett tecken på att en del foderceller inte täcktes på hösten alternativt ändå har jäst trots täckning, det kan också tolkas så att miljön varit för fuktig inne i kupan.
Bottenrengöring
Läroboken rekommenderar alltid s k vårrengöring av botten, men rutinerade odlare med många samhällen anser inte att det är ett helt nödvändigt moment. Nybörjaren bör dock ta alla möjligheter att göra nya iakttagelser.
Att lyfta av yngelrummet från bottnen kan tjäna många syften. Förutom ovannämnda får man också en god uppfattning om återstående fodermängd, man kan samla prov för varroaräkning, byta botten och bottenspärrgaller om man har sådant, samt i så fall ändra flusterpinnarna till sommarläge till detta.
Den bästa tiden att lyfta yngelrummet, om man nu vill allt detta, är egentligen i slutet av februari gärna när det är kallt så att man slipper bin som sitter nere på bottnen. Väntar man längre fram hinner bina, åtminstone starka samhällen, göra rent själva och det finns inget avfall att studera. Det kan också betyda att du kommer för sent, kupan är kall, samhället är dött. Med rutin kan man ana detta strax innan man lägger handen på kupan. Enstaka småflugor i flusteröppningen i mars är tecken på död.
Om samhället har svultit ihjäl, ca 15‑20% av samhällena dör varje vinter enligt statistiken, då sitter bina djupt inkrupna i cellerna tätt, tätt. Du får skämmas för din försumlighet och stå med arbetet att städa upp. Om man upptäcker detta när det fortfarande är kallt innan förruttnelsen har startat kan man lätt få ur flertalet bin genom att hålla ramen vågrätt och knacka den mot något. Ramarna kan då återanvändas senare.
Rensningen
Enda tiden man bör undvika att flytta bin är under vinterdvalan fram till rensningen. I Mellansverige sker rensningen ofta någon mild februaridag när temperaturen stiger över 7‑8 grader. Om bina får tillfälle att rensa sig, dvs tömma tarminnehållet, under senvintermånaderna kan både de och biodlaren sova lugnt ända fram till vårmånaderna. Bina har förmåga att om allt är väl sitta inne i mer än åtta månader utan att rensa sig.
Grunden för säsongen
Att allt är väl betyder många saker. Faktiskt det mesta av grunderna för en framgångsrik biodling. Samhällets förmåga att samla honung beror av antalet dragbin (bin äldre än tre veckor). Detta beror av samhällets styrka under våren och denna beror i sin tur på hur starkt samhälle man har invintrat. Invintringsstyrkan och andelen unga bin därav beror på drottningens kvalitet och dragförhållandena under sensommaren. Att bygga upp en bigård med starka samhällen tar normalt mer än en säsong, men det finns genvägar.
En bra övervintring förutsätter att samhället har hunnit mogna föregående höst och att det finns en drottning som helst inte bör ha lagt ägg mer än två säsonger. Samhällets styrka bör vara mer än 7‑8 ramar täckta med bin. Minimum är 4‑5 ramar men påfrestningarna under vintern blir då ofta så ansträngande att bara en spillra överlever våren. I detta läge får man räkna med att säsongen går åt till att bygga upp styrkan till nästa säsong.
Har man möjlighet kan ett litet samhälle sättas ovanpå ett stort med nät emellan och eget fluster. Av den uppstigande värmen växer det förvånansvärt fort. Man kan även låta mindre samhällen dra nytta av varandra genom att invintra dem bredvid varandra åtskilda med en tunn skiljevägg. Detta sätt att utnyttja en kupa är också mycket effektivt för att snabbare få kupan full med bin under försommaruppbyggnaden. Mer om avläggare och dylikt i maj.
Vinterfoder och våryngel
Fodermängden från höst till vår har förr angetts till ca 12 kg per samhälle. Numera betraktas nog 15kg som minimum. Det är många faktorer som inverkar, viktigast är samhällets beteende under vintern. Ett normalsamhälle, täckande motsvarande 10-15 lågnormalramar övervintrat, som sitter stilla och tyst ända fram till sista april förbrukar inte mer än 7‑8 hg per månad dvs ca 6 kg. Om samhället börjar yngla redan i början av februari blir läget ett helt annat. Vid yngelsättning krävs 35 grader och foderförbrukningen blir 3‑4 kg per månad.
Yngelsättningen startar i Mellansverige i samband med det första pollendraget från sälg dvs de sista dagarna i april. Tidigare drag från al brukar dessbättre inte kunna stimulera till att bina på allvar startar säsongen. Detta beteende varierar säkert med ras och det jag har erfarenhet av är Buckfastbin. Italienska bin är kända för att gå igång tidigare och kan även ha problem med att inte sitta stilla under vintern.
När yngelproduktionen väl har startat accelererar foderåtgången dramatiskt. Ett stort samhälle som i maj har 6‑10 ramar med yngel kan behöva bränna 7 hg foder per dygn. En kupa som ena veckan känns tung kan snart befinnas oroande lätt. Gunnar Henningsson i Kristinehamn sa en gång att bina på hösten ska ha så att de klarar sig till hallondraget ‑ det är i mitten på juni det. Det ligger mycket i detta. Ett samhälle som känner sig rikt vågar yngla av full kraft. Det är sådana samhällen som kan utnyttja varje tillfälle till drag och det är de som blir dina bästa samhällen.
Mitt idealsamhälle
Mitt idealsamhälle täcker l2‑15 Dadantramar vid invintringen. Invintras på 1 hellåda och 1 halvlåda (motsvarar ca 27 lågnormalramar). I kupan finns ca 25 kg foder, 15 kg socker och 10 kg honung. Uppåt sitter lådfodraren på som isolering. Nedåt har samhället korsdrag dvs fluster öppet åt två håll och spärrade bottenspärrgaller så att inga möss kan störa.
Var uppmärksam
Ett kraftigt samhälle i ett stort utrymme och rikligt med foder behöver inte någon skötsel förrän i mitten av maj, när det är dags för första skattlådan. Fram till dess förbereder man sin utrustning, vaxar ramar framför allt. Såvida man inte har fribiodling förstås.
I bigården tar man en sväng när det är flygväder och observerar vilka samhällen som flyger starkast, vilka som drar mest pollen och om något samhälle avviker. Detta är nog det viktigaste, att titta efter avvikelser. Sådana samhällen måste man undersöka närmare för att utröna orsakerna. Om där finns normalt med yngel ….? De starkaste noterar man i minnet eller ännu hellre i en pärm som man kallar Bi‑01.
Vinternedfallet kan tala om mycket om samhället. Jag övervintrar med spärrgallerbotten och tvärdrag under gallret. Här är ena sidans galler skjutet åt sidan så att man ser bottnen under. Denna botten är från en perfekt övervintring. (Foto Björn Lagerman.)
Jag har rammåttet Dadant i min kupor. Samhällets invintringsstyrka bör vara mer än 7‑8 ramar för att under mina förhållanden maximalt kunna utnyttja nästa säsong. (Foto: Björn Lagerman.)
Sköna maj!
Ljumma vindar stryker över isarna och sälgblommorna lyser gula av pollen. Nu startar livet om – många skall dö.
I maj möts kurvan för vinterbin och nyfödda bin. Ett kritiskt skede i bisamhällets liv.
Det kritiska skedet
Det ökande ljuset, värmen och det första, ganska näringsfattiga alpollenet stimulerar arbetsbina att börja mata drottningen för äggläggning. De första dygnen lägger hon några hundra ägg. När sälg ger pollen och nektar, ökar takten till tusentals ägg per dygn. Med en utvecklingstid på tre veckor betyder detta att de första större skarorna, som kan fylla platsen efter sina döende systrar, föds i mitten av maj. Bisamhällets styrka är alltså som svagast ca tre veckor efter sälgdragets början. Vinterbina försvinner under arbetet med att hämta vatten och pollen. Stora mängder vatten behövs för att tillverka fodersaften åt larverna. Varje solglimt lockar ut vattenhämtarna.
Är bistyrkan tillräcklig?
Räcker de resterande bina till för att försörja ynglet? Tillräckligt med yngel för att ge en slagkraftig bistyrka inför sommardraget? Är bistyrkan för svag? Vad beror det på? Liten yngelsättning föregående sensommar pga dåligt drag kan vara en förklaring. Eller är det kanske inre faktorer som är avgörande? – gammal drottning, drottning med olämpliga egenskaper resulterande i kortlivade bin, för hög foderförbrukning, för tidig yngelsättning osv. Det finns således ett stort antal faktorer som var och en för sig men som oftast i samverkan leder till än det ena, än det andra utfallet. Beroende på vilka slutsatser man drar får man vidta olika åtgärder.
Utjämna bistyrkan?
Utjämning har vissa fördelar. Om man tar ramar med täckt yngel och påsittande bin från starka till svaga samhällen kan man få likartad skötsel på alla samhällen i bigården. Dessutom motverkar man att de starka utvecklas mot svärmning samtidigt som de svaga får bättre förutsättningar att bygga upp bistyrkan. På våren går nästan allting när det gäller blandning av bin och drottningar från olika samhällen. Man kan ta en ram där drottningen går och bara sätta ner den i ett annat samhälle, (efter att först ha tagit bort den andra) bina krigar inte mot varandra på våren. Detta håller i sig fram till några veckor före svärmtiden. När våren övergått till sommar måste man dock vara försiktig.
Nackdelar
Det finns några nackdelar också med vårutjämning av bistyrkan. När samhällets styrka beror på en dålig drottning är det inte säkert att man når ett bättre resultat av att förstärka från andra samhällen. Om man sysslar med avel får man problem att utvärdera olika samhällens prestationer. Eventuella sjukdomar sprids effektivt av att man blandar yngelramar. Det är också arbetskrävande att leta upp drottningar. Samhällen som blir av med yngelramar kan bli knäckta om man tar för mycket. En yngelram av exempelvis fem stycken är tjugo procent och kan vara en ännu större del av en viss periods äggläggning, varför samhället kommer att sakna den åldersgruppen längre fram.
Förening
Ett annat sätt att utjämna som inte tar udden av de starka samhällena är att förena svaga samhällen. Särskilt med ett tidigt drag från exempelvis höstoljeväxter är detta lämpligt. Biodlare har dock en inbyggd motvilja mot tomma kupor och drar sig därför att förena. I längden får man dock fler väl fyllda kupor.
Om man ska utjämna eller inte måste avgöras mot när man förväntar det sk huvuddraget och hur svärmiga bin man har. Huvuddraget är den period, 2-3 veckor under säsongen, när den mesta honungen ska komma in. Från ägg till dragbi tar det 6 veckor. Ev utjämning bör därför göras 7-10 veckor innan draget förväntas.
I trakter med huvuddrag på hallon, vitklöver och våroljeväxter är det två veckor före och två à tre veckor efter midsommar man ska sikta på.
Biodlingens konst
Biodlingens konst består i att kunna toppa samhällenas dragstyrka i förhållande till huvuddraget och att kunna balansera maximal styrka mot svärmdriften. Biodlarens omsorger i maj är att skapa de bästa förutsättningarna för samhällets utveckling dvs att producera mycket yngel under andra halvan i maj och första halvan av juni. Detta blir sommarens dragbin och avgörande för honungsskördens storlek.
Låt oss följa ett samhälles utveckling från yngelstart.
Övervåringen
Exempel på dagboksanteckningar från min bigård
25 april – Drag på sälg, ca 12 grader i skuggan. Tak och foderlåda lyfts av. Samhället blottat.Täcker tio dadantramar. På ytterramarna enstaka bin. Lyft ur en ytterram. Samhället har ca 12 kg foder kvar. Kan räcka. Våren är en farlig tid, yngelproduktionen fodrar mängder av energi, så förråden krymper fort. Särskilt de starka samhällena lever farligt med en förbrukning på 5kg per vecka!!! Där det sitter flest bin ovanpå ramarna, där under finns drottningen och det första ynglet.
Om du vill övertyga dig om att yngelsättningen är ok kan du bryta isär ramar tills du når första yngelramen. Yngelklotets storlek uppskattar du genom att ta 3e eller 4e ramen från andra hållet. Var inte orolig att kyla ynglet, det går på några ögonblick att lyfta ur, titta, sätta tillbaka. Larver är inte särskilt känsliga för kyla, puppor är mer ömtåliga.
1 maj – Ett samhälle har endast en kvarts ram foder och jag sätter ner några foderramar från några grannsamhällen som hade överskott.
Inga ludna ungbin har fötts ännu. Samhället kommer att minska något i storlek.
Allt är ok nu- det finns foder, det finns äggläggande drottning och det finns plats för tillväxt.Lagom flusteröppning är 40-50 kvcm.
Utvidgning
15 maj – Drag på lönn, ca 18 grader i skuggan. Fodermängd ca 8 kg. Sälgdraget förbrukat. Det är viktigt att vädret tillåter drag på lönn och snart maskros. Ett fåtal ungbin ses på yngelramarna. Där ungbina är där är larver av 1-5 dygns ålder.
Befolkningsexplosion
Yngel i 6-7 ramar varav täckt 2-3 ramar (448x286mm/ram = 12 kvadratdecimeter per sida). 1 kvdm rymmer 420 celler. En full dadantram innehåller ca 10000 yngel. En full lågnormalram ca 6600. Eftersom utvecklingstiden från täckning till kläckning är 12 dygn betyder detta att när man kommer tillbaka om 10 dagar har ca 30000 bin kläckts. Volymmässigt tar bina mer än dubbelt så stor plats när de har kläckts som när de fortfarande befinner sig i cellerna. Befolkningsexplosionen närmar sig.
Nu måste man ge plats. När ungbin klasar sig på ytterramarna för att bygga är det ett tydligt tecken.
Trågkupan
Beroende på vilken kuptyp man använder finns flera vägar att gå. I trågkupan kan utbyggnaden ske genom att utbyggda ramar sätts närmast ynglet, en på var sida åt gången. En eller två ramar med mellanväggsvax sätts ytterst. Dessa flyttas in till ynglet nästa gång när de börjat byggas på. Fyllda foderramar flyttas utåt för att inte blockera yngelsättningen.
Uppstaplingskupan
I uppstaplingskupan med lågnormalramar sätts en ny låda med utbyggda ramar och några mellanväggar näst ytterst ovanpå yngelrummet. Beroende på om man övervintrat på en eller två lådor blir denna nr 2 eller nr 3.
Langstroth- och dadant
I langstroth- och dadantkupor kan en viss kombination av trågkupan och uppstapling förekomma. Först expansion i sidled, därefter uppåt. I normalstarka dadantsamhällen 10-12 ramar (motsvarande 2 lådor lågnormal) är det bara att sätta på en låda med 12 halvramar. När det nu finns plats kommer bina att flytta vinterfodret högst upp och utåt och göra plats för mer yngel därunder. Om man vill kan man sätta på flera lådor samtidigt med ett tidningspapper över den låda som bina närmast kommer att behöva. Man sticker några små hål i pappret så att bina kan börja gnaga bort pappret där.
Tvådrottningsamhällen
I tvådrottningsamhällen måste första skattlådan sättas på 2-3 veckor tidigare. Och de behöver 1 ny per vecka.
Yngeluppflyttning
En vanlig metod att forcera yngelsättningen är yngeluppflyttning, då splittras yngelklotet och nya ramar blandas in. Rätt använd kan det möjligen ha sina fördelar men jag tillämpar det inte eftersom jag dessbättre inte kan flytta upp helramar till en halvramslåda. Yngeluppflyttning ingår som ett led i vaxförnyelsen men den är arbetskrävande och motverkar en harmonisk utveckling. Om du vill veta mer om detta kan du läsa vilken handbok som helst.
Försommaren
31 maj -Bomullsvita fruktträdsblommor och gnistrande gula Dandelions (Maskrosen är guld värd och borde som på engelska ha ett mer passande namn, Taraxacum är heller inte så lyckat). I Mellansverige får vi sällan/aldrig något överskott av försommardraget. Antalet dragbin är för litet i förhållande till behoven inne i samhället. Det är ju bra om samhället kan kan få in 10-15kg, men det kan snabbt gå åt om det blir ruskväder i två veckor.
En produktiv drottning kan lägga ca 3000 ägg per dygn. Det betyder självklart (om man inte har säckyngelvirus) att det kläcks ungefär det antalet bin tre veckor senare, varje dag! Detta blir en våldsam mängd bin på kort tid. Många biodlare underskattar utvecklingen i detta skede. Det är lätt gjort om man köpt ny drottning som man inte känner beteendet på, om man har bytt rammått, kuptyp eller kanske inte haft Buckfast förut. Svärmförberedelser kan börja nu. Håll ögonen på ”heta” samhällen som verkar sjuda av livskraft. (Men mer därom i juni.)
Två yngellådor?
När man satt på en ny låda tenderar drottningen att söka sig uppåt. Var tionde dag kan man låta yngellådorna byta plats. Detta är standard i nord-amerikansk biodling fram till huvuddraget. Den låda som innehåller ramar som är för mörka och skall kasseras låter man så småningom hamna högt upp så att den fylls med honung och kan avlägsnas. Skattlådorna placerar jag ovanpå ett spärrgaller vilket är helt nödvändigt om man inte använder ramar i honungslådorna.
Spärrgaller?
Spärrgallrets för och nackdelar är ett ständigt debattämne. Vissa anser att det håller honungen under gallret och är svärmdrivande. En nackdel som jag ser är att det hindrar drönarna att vistas och eventuellt delta i ho-nungens beredning ovanför gallret. Fördelarna är dock uppenbara när det gäller att hitta en drottning och att kunna skörda honungen lådvis. Några studier som påvisat eventuella skillnader i skörd har gått mig förbi.
Blomningstider
Eftersom säsongen börjar vid så olika tider i olika landsändar har jag försökt ange blomningstiderna som riktmärken. Det som nu ligger framför oss är hallonblommen, våroljväxterna och vitklövern.
Vad vill du i år?
Avläggare kan vara aktuellt nu i månadsskiftet. Det som är avgörande är vad du vill med din biodling i år, utöka? svärmförhindra? byta några drottningar? Ju tidigare du gör avläggaren desto mer kostar den och desto tidigare blir den värdefull. Första veckan i juli är det för sent för i år, men dit är det ju evigheter!
På våren hämtar bina mycket vatten till ynglet. Foto: Bo Lundberg.
Bra med yngel i rätt tid är avgörande för samhällets utveckling. Foto: Bo Lundberg.
Utvecklingen – Svärmningen – Skattningen
Plats, mer plats mer plats. Alla dina förhoppningar fördjupas när kylan förbyts i värme och naturen svämmar över av energi.
Förbered dig på att du behöver fyra, fem skattlådor per samhälle, tre, fyra nyvaxade ramar till yngelrummet och några extra kupor med ramar med mellanväggsvax, botten, tak och övriga tillbehör. Har du detta kan du vara lugn och agera inför det mesta som kan hända. Och det gör det! Att inte ha någon sked när det regnar manna är en trist erfarenhet.
Handskar och slöjor
Köp nya handskar, förslagsvis flera par. Handskar bör snarare vara för små än för stora, annars fastnar man ständigt under och mellan ramarna. Jag förbrukar två till tre par impregnerade tyghandskar per säsong. De slits ut mellan tummen och pekfingret. Tyghandskar är relativt billiga och inte för varma och täta. Tyvärr är passformen ganska dålig. Av en slöja ska du kräva att den är luftig och mycket rymlig så att nätet kan hållas långt från ansiktet. Den måste också, oberoende av dina rörelser vara helt bität mot överkroppen. Slöjor som fästs med en snodd mot magen fungerar så länge man inte behöver böja sig framåt. Bina hittar alltid slöjans svagast punkt.
Rökpusten
Rökpusten eldar man med det som finns att tillgå, först lite tidningspapper och sedan säckväv, gamla treetexskivor, kutterspån mm. Bäst är hårda torvbitar som man grävt upp själv och torkat några år. Torv brinner sakta med mycket rök utan att slockna och med en behaglig doft. Att tända pusten är en stillsam sysselsättning då man begrundar vad som ska göras och njuter av binas målmedvetna flykt. Bigårdens ton av idogt arbete kommer snart att störas av dina ingrepp.
Kupkniven
Till sist några ord om det mest elementära, kupkniven. Man kan göra en hel del med en spik eller en skruvmejsel även en Morakniv kan duga. Vill du ha ett effektivt verktyg ska du ha en Amerikansk kupkniv med krok i ena änden. Om du har råd är det fint att i varje bigård, om du har flera, ha en tom kupa med några ramar, och däri en uppsättning av allt ovanstående, plus en tändare.
Tillväxt
Slutet av maj och början av juni får gärna vara regniga och 16-17 grader för min del. Då hinner samhällena växa till sig, eller snarare ungbina hinner bli flygbin, och hallonblommorna väntar till veckan före midsommar. Om det blir ihållande kyligt väder i flera veckor utan drag måste du lyfta på några kupor en gång i veckan för att vara säker på att de inte svälter. Jag har sagt det förut men säger det en gång till. Det går åt ca 7 hg per dygn för att hålla yngelsättningen igång i ett normalstort samhälle.
Foderreserv
1987, 1990, 1991, 1993 var jag tvungen att fodra i juni. Midsommarnatten 87 åkte jag runt ända fram till morgonen och hällde ner strösocker rätt ner i kuporna. Jag var livrädd i ordets verkliga betydelse. Stora samhällen satt och fladdrade med vingarna och utanför låg puppor som bina desperat sugit ur och kastat ut. Om drönaryngel kastas ut i juni kan du vara ganska säker på att den kupan är lätt. Nästa dag började draget! Så är det, man går och väntar att vädret ska vända, och oftast ordnar det sig. Att börja fodra många samhällen är en kostsam operation, men om du bara har ett fåtal så dra dig inte för att tillse att bina har 10 kg i reserv.
Svärmtiden
Svärmdriften utvecklas flera veckor innan svärmen kommer. I växtzon 3-4 sammanfaller svärmhögtiden med midsommaren och är oftast avslutad efter första juliveckan.
Några regndagar följt av en solglimt är en bra kombination om man ska leta efter svärmar. Men som sagt det är en väl förberedd process. Det är inte helt klarlagt vilka faktorer som utlöser svärmförberedelserna.
Följande faktorer gynnar svärmningsdriften: begränsat utrymme dels för honung dels för äggläggning, trångt mellan botten och ramunderlist, dålig ventilation, trångt fluster, het uppställningsplats, spärrgaller, inget arbete för byggbin, för många ambin i förhållande till antalet larver, nära mellan samhällena, växlande ostadigt och vackert väder, gammal eller defekt drottning, ärftliga egenskaper. Arvet har störst betydelse, vissa bin svärmar garanterat. Döttrar efter svärmsamhällen svärmar gärna påföljande säsong. Svärmfrekvensen enligt Bitidningen i maj är ca 40% vilket skulle vara omöjligt att sköta i min biodling, 5% är mycket nog!. Köp nya drottningar från svärmtröga mödrar, köp Buckfast, det gör de flesta som bryr sig.
Svärmtecken
Tecknen på att svärmtiden nalkas kommer i följande ordning:
– Cellkoppar anläggs eller putsas så att de blir blanka i botten.
– Bin tittar in i cellkopparna när man håller ramen uppe.
– Ägg i cellkopp. Ägg kan läggas och tas bort upprepade gånger utan att det verkligen leder till svärmning.
– Cellkanten tunnas ut och ett något ljusare vax byggs på.
– Liten larv har kläckts och matats. Liksom ägget kan denna tas bort av bina om de ångrar sig.
– Larven har fått växa 3-4 dygn, cellen förlängd och rikligt med foder. Det är kört, samhället har bestämt sig att föda fram en ny drottning. Endast ihållande dåligt väder kan naturligt avbryta processen.
På flustret kan man ibland ana att något är på gång, flygaktiviteten går ner och eventuellt kan bina börja hänga utanför flustret. Detta beteende förekommer ibland även vid viss typ av varm väderlek. En minskad byggaktivitet i skattlådorna är också en signal om att något är i vardande.
Om det finns några tomkupor i grannskapet och det är bin som snokar omkring där, trots drag, är det troligen spejare från ett samhälle med långtgående svärmförberedelser.
Cellen täcks
Cellen täcks på nionde dygnet. Svärmen kommer imorgon om vädret tillåter.
När svärmen går utvecklas ett makalöst skådespel som innehåller flera oförklarade moment; exakt vad utlöser att svärmen går ut? Hur bestäms vilka bin som ska följa med svärmen? Exakt vad gör att svärmen väljer att slå sig ner på en viss plats ett tiotal meter från kupan?
Ta in svärmen
Ruska ner svärmen i en låda, vad som helst duger bra. Vänd den sakta så att bina inte rasar ur. Ställ lådan så att rikligt med luft kan komma in och så att resterande bin får tid att förena sig med svärmen. Efter en halvtimme ställer du lådan så kallt och så mörkt som möjligt. Gamla jordkällare är perfekt. På kvällen häller du in svärmen där du vill ha den, antingen på en skiva som lutar upp mot flustret eller om det är svalt och lite för sent på kvällen, uppifrån och ner mellan ramarna. Se till att bina verkligen går in annars blir de hängande under kupan och flyger sin kos imorgon bittida.
Undvika svärmar
Vad gör man då om man inte vill jaga svärmar? Förutom förebyggande åtgärder som motverkar att svärmviljan uppstår enligt ovan finns några olika metoder att välja på, dels beroende av vilket skede man kommer in dels vad man har för syften och utrustning till förfogande. Detta är inte några lätta val att göra eftersom man måste väga samman flera motstridiga viljor hos sig själv och även försöka gissa och chansa på hur säsongen kommer att utvecklas.
Svärmtröga bin och spärrgallerbotten
Det bekvämaste är att ha svärmtröga bin och spärrgallerbotten. När risken för svärmning ökar, enligt tecknen ovan, spärrar jag samtliga samhällen. Spärrningen öppnas när samhället har kontrollerats eller när svärmtiden är över.
Döda drottningen
Näst bäst är att döda drottningen och riva alla celler, upprepa detta efter 10 dygn och tillsätta ny parad drottning. Samhället är kurerat och dragvilligt men kommer att sakna dragbin på ljungen.
Riva celler
Endast återkommande rivning av celler är en tidsödande och osäker metod. Samhället vill inte samla ordentligt och det är lätt att förbise en cell.
Avläggare –nya samhällen
Avläggare där drottningen flyttas bort med några yngelkakor är ett vanligt sätt att både förhindra svärmning och förnya drottningen. I det kvarvarande samhället kan en ny drottning tillsättas 10 dygn senare efter att de egna cellerna avlägsnats en andra gång. Samhällena kan sedan slås ihop till huvuddraget eller utvecklas var för sig.
Avläggare som görs med syftet att öka antalet samhällen görs ofta på några få yngelramar och en foderram samt en ny parad drottning eller kläckfärdig cell. Har man tillgång på drottningar i slutet av maj kan få mycket expansiva kupor som utvecklas med otrolig fart om man gör dem som tvådrottningsamhällen, med en drottning på vardera sidan om en avdelningslucka.
Om avläggarna görs under eller i slutet av huvuddraget påverkar det inte skörden nämnvärt att ta två ramar täckt yngel med påsittande bin. Jag brukar plocka ihop yngelramar och bin från olika samhällen i samma låda. Köra till en ny bigård och där fördela det hela på de nya kuporna. Två ramar yngel, en foderram och en bur med drottning. Efter 3-4 veckor börjar det växa ordentligt. Senast 7 juli ska detta göras om det ska hinna mogna till hösten.
Skattlådor
Bin svettas vax från små körtlar på bakkroppens undersida. Det är förbundet med hög ämnesomsättning dvs med draget. I ett kilo vax kan bina lagra ca 25-30 kg honung. Skattlådorna borde helst väga mindre än 20 kg fyllda med honung för att vara hanterliga. Mina hamnar något för högt med ca 25kg i en välfylld låda. Även lådans form har betydelse för hanteringen. Man bör få in vikten så nära kroppen som möjligt och det går bra med halvramslådor som man kan bära på högkant. Greppen för fingrarna är en mycket viktig detalj.
Skattlådornas sätts på successivt med den senaste överst. Nästa gång kan man flytta ner denna närmast yngelrummet om bina har börjat bygga i den. Man ska undvika att sätta en ny låda med enbart mellanväggar mellan yngelrummet och de skattlådor bina arbetar i.
Med en medelskörd i Sverige på ca 30 kg, kunde man tycka att en eller två skattlådor per samhälle skulle räcka. Räkna med tre till fem. Dina bin har säkert inte läst statistiken och du, jag har mätt en kupas viktökning på ett enda dygn till tio kg netto. Då var det drag!
Man kan använda många olika typer av pustbränsle. Det ska vara torrt. Jag använder gärna torvbitar. Kutterspån går bra,barr, barkbitar, kottar, träbitar mm. Bitarna får inte vara för små, luften måste komma åt. Foto: Erik Österlund.
På eftermiddagen/kvällen ”slår” du in svärmen i en kupa, framifrån på en svärmbräda, eller uppifrån direkt på ramarna. Foto: Bo Lundberg.
Det finns många olika typer av slöjor. Här ses några olika typer. Foto: Björn Lagerman.
Skördetid
Om du har haft nöjet att ha en vågkupa någon gång så har du sett att de flesta dagarna under sommaren så minskar kupan i vikt. Dragdagarna då bina lyckas få in ett netto är få. Oftast färre än 15 st. Baddagar, när barnen vältrar sig i böljorna är honungsdagar. Vågkupan kan då öka 5-7 kg per dygn, i sällsynta fall t o m mer än 10 kg, fantastiskt nog. En mer normal takt är 3- 4 kg. Draget böljar ofta upp och ner med väderförhållandena. Idealiskt för blommornas nektarproduktion och binas förmåga att samla är en temperatur kring 20-22 grader, hög luftfuktighet och svag vind.
När nektarn kommer in i kupan är mer än hälften vatten. Och den är tunnflytande. Ett enkelt sätt att se om det är nyindragen nektar är att skaka en ram på flatan över samhället. Nektarn indunstas av bina till lagringsdugliga 20% vattenhalt genom att nektardroppar avsätts på cellkanter. Honung avger vatten om luftens relativa fuktighet är mindre är 60%. Bina åstadkommer det helt enkelt genom att ha högre temperatur inne i kupan än uteluften. Elementär fysik! Nektarn omvandlas till honung även av de enzym som bina tillsätter. Sackaros, rörsocker, spjälkas därav till de enkla sockerarterna druvsocker och fruktsocker. Även andra kemiska förändringar som gör nektar till honung sker genom binas beredning, exv surgörning, men de har ingen större betydelse för biodlarens överväganden.
Skattning
Honungen ska vara mogen sägs det. Det betyder i praktiken att vattenhalten är mindre än 20%. Ett säkert tecken är att mer än 2/3 av honungsramen är täckt. Om draget slutar tvärt kan bina få svårigheter att täcka honungen. Man kan då räkna med att honungen är möjlig att skörda 2-3 dagar efter dragets slut. En låg skattlådsram är här en fördel eftersom den mognar jämnare.
Det finns många sätt att befria ramarna från bin. Vanligast, enklast och jobbigast är att skaka av bina framför kupan eller om det regnar ner i kupan. Ungbin stelnar lätt ute om det är svalt. Regn är bra vid skattning det håller ner röveri. Vissa biodlare plockskattar kontinuerligt enstaka ramar. Med avsikten att bina inte ska känna sig nöjda med ett stort förråd utan fortsätta arbeta intensivt. Vid skattningen måste man tänka på om samhället har förråd kvar så att de inte svälter.
Skattning ram för ram är nödvändigt, om man inte använt spärrgaller, för att inte få med yngelramar. Om man skattar lådvis tömmer man först lådorna på bin med någon form av bitömmare som sätts under skattlådan. Jag föredrar den Nya Zeeländska modellen med nättäckt hål i mitten av skivan, se bild. Nätsidan vänds utåt från lådan som ska tömmas. Skattlådorna är normalt helt tomma inom ett dygn. Ett oumbärligt hjälpmedel för den större biodlaren är en biblåsare. Om man får med sig ett mindre antal bin i lådorna flyger de ut mot ett ljust fönster och kan släppas ut. Har man ramar i skattlådorna kan man enkelt skaka grupper av ungbin som klungar sig i någon skattlåda. I Fribi lådor kan man utom fönster eller blåsningstekniken locka med en drottningbur, helst med en drottning i, det kan räcka med att det har varit en i.
Utöver ovan nämnda sätt förekommer även sk repellenter, bittermandelolja som bina skyr. En trasa indränks med kemikalien och får täcka ramarnas överlister. Bina brusar nedåt. Honung skattad på detta vis sägs av elaka tungor få en pikant bismak.
När man skattar under dragtid brukar inte röveri vara något större problem om man passar sig för att exponera honungsramar så att bina kommer åt dom. Under dragpaus krävs stor försiktighet för att att inte åstadkomma kaos, bina kan bli som galna och försöka tränga in i minsta springa som doftar honung. Bitömmare är då oumbärliga. Små samhällen löper fara att plundras om bigården försätts i röveristämning. I värsta fall blir man tvungen att flytta ett hotat samhälle. Apropå röveri kan det vara anledning undersöka ett samhälle som utsätts för röveri, sannolikt är något galet där.
Honungshantering
Det viktigaste i honungsrummet är att det är bitätt och torrt. Om bina kan tränga sig in någonstans så gör dom det förr eller senare och det blir besvärligt med lösa svärmar inomhus. Packtejp är användbart. Om rummet har låg luftfuktighet håller sig honungsmaskiner och utrustning som är i kontakt med honung utan att några nedbrytningsprocesser, jäsning eller korrosion inräffar. I rummet behöver man möjlighet att värma skattramarna före slungning. Det kan också vara nödvändigt för att torka honung med för hög vattenhalt. En kupévärmare kan man använda för att blåsa in varmluft under skattlådstraven. Man får passa sig så man inte värmer för hårt då mjuknar vaxet och man får kakfall vilket är ett kladdigt företag att reda upp. 30-35 grader är max. Torkar man för länge kan det bli segt att slunga.
För de flesta gäller samma teknik och utrustning som för 100 år sedan, man täcker av vaxlocken med gaffel eller kniv, låter vaxet dränera på nät och slungar ramarna i en tangentialslunga med plats för 2-6 ramar. Nästan alla har egen slunga vilket måste betraktas som resursslöseri. Efter slungning vidtar omedelbart silning om man inte kan värma senare och därefter klarning och skumning av honungen någon dag senare. Jag har berört detta mycket kortfattat liksom den maskinella sidan vid yrkesmässig biskötsel eftersom det finns att läsa utförligt i handböckerna.
I min egen biodling förekommer viss slungning men ca 90 % separerar jag efter att först ha sönderdelat honungskakorna i en kvarn. Separatorn skiljer det lättare vaxet från honungen. Vaxet kommer ut torrt under maskinen och honungen rinner ner till ett kärl och pumpas upp till fd mjölktankar för klarning och vidare hantering före tappning. I mjölktankarnas kylslingor kan man istället leda in varmvatten så att man kan smälta honungen om den har kristalliserat.
Honung liksom bin tål mycket som inte står i handböckerna, men man behöver en viss eftertanke. Honung är känslig för uppvärmning men det är inte hela sanningen. Det är temperatur och tid som påverkar att honungen åldras. Att hålla honung vid säg 25 grader under lång tid kan vara minst lika skadligt som en högre temperatur vid kort tid. Den kanadensiska klöverimporthonungen har erkänt bra kvalitet trots att den är pastöriserad dvs upphettad till ca 65 grader. Det är den någon minut och kyls sedan fort. Det är kanadensarna som har utarbetat den grundläggande moderna honungshanteringstekniken inklusive ympning. Att värma honung så att den smälter kräver 40-42 grader. Det är en ofarlig temperatur om det går någorlunda fort och den får svalna därefter. Det finns risk för smakförändringar om man använder för varmt vattenbad. En av fördelarna med att smälta honungen är att eventuella större kristaller försvinner som kan göra att honungen kristalliserar grovkornigt. Grövre kristaller kan finnas i vissa celler som redan kristalliserat före slungningen. Kristallerna är tyngre än honungen i övrigt och sjunker till botten. Om värmen tillförs underifrån får man högst temperatur där och kan vara säker på att de smälter.
Kristallisation och rörning
Till det svårare i biodlingen hör att kunna förutse hur honungen blir i burken på köksbordet.
Med erfarenhet märker man att vissa sorters drag ger honung med olika finkornighet, bredbarhet osv. Vad beror det på? Med grunderna ovan kan vi betrakta honung som en i vatten övermättad lösning av druv- och fruktsocker. Övermättade lösningar är instabila och vill fälla ut överskottet som kristaller. I honung är det druvsocker som vill bilda kristaller. Kristallernas form och storlek påverkas av kristalliseringshastigheten. Temperatur, relationen mellan druvsocker och fruktsocker (Olika växter ger olika förhållande exv oljeväxthonung har hög andel druvsocker, ljunghonung låg), kristallisationskärnor (befintliga kristaller, pollenkorn mm), vattenhalt och mekanisk omrörning påverkar hastigheten. Ju snabbare desto mindre kristaller.
För att få en finkristallin och mjuk honung gör jag så här. Honungen ska vara flytande och utan kristaller, nyslungad eller uppsmält, ca 25 grader så att det är lätt att blanda i ympen. En ny ymp görs bäst på oljeväxthonung som kristalliserar snabbt. En liten burk med perfekt kvalitet, så finkorning som möjligt eftersom slutresultatet alltid blir något grövre än ympen, blandas med lika mycket flytande honung. Om den har stelnat tillräckligt nästa dag blandas dubbelt så mycket flytande honung i. Så fortsätter man tills man fått ca 15-20% av den mängd som ska ympas. Efter ympningen då ympen iblandats noga är den gynnsammaste temperaturen ca 15 grader. Vid 15 grader möts kurvorna för druvsockrets löslighet och molekylernas rörlighet. Vid en lägre temperatur blir honungen helt enkelt för trög och druvsockret så orörligt så att det inte hittar fram till någon kristall att växa på. Rörningen tjänar dels till att slipa ner kristallernas form och bryta sönder dem till fler och mindre tillväxtpunkter dels till att låta druvsockermolekylerna ”hitta” kristaller. Fruktsockret kristalliserar inte i honung utan finns som smörjmedel kring kristallerna. Tappningen kan oftast påbörjas en eller två dagar efter ympningen. När kristallisationen är klar i honungsburken, den s k efterkristallisationen, har det bildats ett fast nätverk av druvsocker. Om detta är för starkt blir honungen för hård. Under lagringen bryts nätverket så fram på sommaren nästa år har den förr hårda honungen mjuknat. För att få lagom mjuk/fast honung ska det finnas en liten/ lagom stor del ännu ej kristalliserat druvsocker kvar vid tappningstillfället. Om man mekaniskt rör sönder honung som är färdigkristalliserad och sedan tappar upp denna är risken stor att den senare skiktar sig i burken.
Om man inte säljer sorthonung, så är i mitt tycke en bra blandning 30% ljung 30% raps 40% tusenblommor. Det ger en mäktig arom med lång eftersmak och en fast men mjuk och finkorning honung.
En bra bitömmare är ett bra hjälpmedel för många. Den här typen har uppfunnits av Göte Svensson i Kalmar och tillverkats av Biznis i Sköllersta. Elrören skall dock inte vara riktigt så långa som på bilden för att ge effektivast tömning. Foto: Erik Österlund
Man kan placera bitommaren ovanpå samhället eller vid sidan av samhället som här. Då vandrar bina hem efter ett tag. Foto: Erik Österlund
När ramen är täckt är den normalt mogen att skördas. Här en låg ram där bina fått bygga fritt med enbart en trekantslist som anvisning på undersidan av överlisten. Foto: Erik Österlund.
Skynda, skynda!
Snart tar naturen obönhörligen strypgrepp och allt är för sent. Sista äggen läggs sista veckan i augusti och den 20 september är bina normalt yngelfria. Bina vet vad klockan är slagen även om det är varmt och t o m drag. Unga drottningar som nyss börjat sin äggläggning håller på någon vecka längre. Det gäller även samhällen som varit utan yngel i slutet av juli och början av augusti.
Bina vill föda fram så mycket unga bin som möjligt inför vintern, helst minst tre yngelomgångar. Det betyder ca 9 veckors yngelsättning före vinteruppehållet. Avläggare som är gjorda senare än första veckan i juli är alltid en chansning även om man gjort dem starka på 4-5 ramar. Det tycks som om samhället behöver en mognadsperiod för att få rätt balans inför vintern. Det är således inte enbart mängden bin som avgör om övervintringen ska bli lyckosam. Bina ska vara unga säger man men unga är här inte en tidsfråga. Bin åldras fysiologiskt av att använda sina fodersaftkörtlar för att mata larver. Den sist födda generationen som inte matar larver är den bimassa som ska föda upp nästa vårs första generation.
Slå ihop småsamhällen
Vad du kan göra nu är att slå samman samhällen som är mindre än 5 dadant eller 7-8 lågnormalramar. Vintern kommer att tära hårt på dessa och i många fall återstår bara spillror till våren. Nästa säsong kommer bara att gå åt till att bygga upp för nästa års invintring.
Bina börjar vinterdvalan med att sänka ämnesomsättningen och inta vinterklot. När man öppnar ett sådant samhälle frasar bina med vingarna och vänder upp baken men rör sig i ultrarapid. Bina föredrar att sitta med centrum av ”klotet” på tomma celler där det sista ynglet kläcktes. Därinne är temperaturen stadigt ca 20-25 grader medan ytterskiktet håller ca 7 grader.
Infodringen
15 september är ett viktigt riktmärke. De samhällen som avslutat invintringen då är trygga. Många höstar kan man hålla på in i oktober men för varje dag sjunker temperaturen och mer foder riskerar att inte bli indragen och indunstad. Om temperaturen får sjunka tillräckligt i samhället kan det bli problem att få bina att ta foder. Då måste man få upp temperaturen.
Jag minns en bigård i november med snö på marken och alldeles tysta och slöa samhällen. Med 10 kg foder för lite i varje kupa var situationen desperat. I ett sådant läge är vad som helst bättre än att inte göra något. Jag tog slungade ramar, doppade dem i varm, 35 gradig, sockerlag, öppnade samhällena i vinterstormen, drog upp två mittramar, skakade ner bina och sänkte ner de heta ramarna. Efter några minuter brummade motorerna för fullt och ljummet foder kunde portioneras ut i fodrarna.
Vilket vinterfoder?
Vid invintring rekommenderas mättad sockerlösning, dvs ca 60% socker, 6 kg socker 4 liter vatten. Om man löser upp sockret i varmvatten kan man lösa mer men när temperaturen sjunker fälls överskottet ut vilket kan resultera i stopp i foderballongen. Det finns några fördelar med att lösa sockret i varmt vatten. Det löser sig fortare och bina tar det ivrigare än om det är kallt. Men det finns nackdelar också, det kostar energi att värma foder och varmt foder ska inte utfodras på dagtid då det lätt kan starta röveri.
Det är en gåta hur man så framgångsrikt har lyckats marknadsföra färdigblandat vinterfoder. Bekvämt? OK! Bra med färdiginverterat? Tror jag är rent nonsens. Binas invertering av rörsocker är en enzymatisk process som sker av sig själv efter att fodret varit i honungsmagen en vända. Ultuna skulle utvärdera ev fördelar men jag känner inte till om man kunde finna några. Gåtan förtätas om man beaktar att biodlare allmänt betraktas som ekonomiskt förnuftiga.
Det mest bekväma och mer ekonomiskt vore att låta bina behålla 25 kg honung. Tänk vad mycket arbete du skulle slippa. Detta är inte gripet ur luften utan praktiseras. Du måste ha ekonomi att avstå den första halvlådan försommarhonung, spara den till hösten. Invintringen blir då en snabb historia. Men när ska man få råd att avstå en låda honung?
Mitt foder
Jag tillreder foder på följande vis. I en 900 liters mjölktank fyller jag 400 liter kallvatten. Sätter på omröraren och häller i 600 kg strösocker ur 25 kg säckar. När lagen börjar närma sig mättnad ser man att sockret knappt vill sjunka. Omröraren får stå på minst 4-5 timmar, gärna längre. Lösningen behöver inte vara klarnad när den tappas upp. Den klarnar när temperaturen stiger på samhällena. Till bina transporterar jag fodret antingen i vanliga honungshinkar. De rymmer ca 12 kg torrvikt. Eller också i en tankvagn utrustad med bensindriven motorpump. Fodret hälles eller tankas via slang och bensinpistol till lådfodrarna. Fodrarna rymmer 12 kg torrvikt men jag föredrar att bara ge 1/2 eller 2/3 per gång, då hinner bina dra ner fodret innan den sista slatten i lådan hinner börjar mögla eller riskerar att jäsa. En gång i tiden gav jag 12 kg/ kupa nu har jag så stora samhällen att 18 kg är normalgiva, inräknat honung har bina ofta uppåt 30 kg. Om kupan känns blocktung och massiv så att man knappt kan rubba den desto bättre. Det är långt till nästa hallonblomning!
Fodringsmetoder
Några fodringsmetoder: Lådfodrare är det enda raka om det ska vara effektivt. Det finns några olika lösningar. Exempelvis kan man välja att ha tunna bottnar på dessa så att bina snabbt värmer upp fodret. Jag har tjockbottnade, fodret blir snart uppvärmt av aktiviteten uppe där bina hämtar fodret. Man måste tillse att bina kommer igång genom att hälla ner lite foder på bina. Ev kan man sticka ner några grässtrån som bina kan klättra på. Lådfodrare har den fördelen att de utgör utmärkt isolering uppåt och att de kan sitta kvar tills man ska sätta på första skattlådan.
Ballongfodrare har den stora fördelen att fodret kommer ner nära bina. Det kan vara enda möjliga fodraren om bina har svårt att få upp temperaturen och komma igång. Annars har den bara nackdelar, ett febrilt springande, kladdigt, svår att rengöra, extra tomlåda som skydd, älskas av myror.
En hemmavariant är att ta en honungshink göra 30-40 hål i locket med en spik, fylla med foder, vända upp och ner över en annan hink tills det slutar rinna och ställa ovanpå samhället, fördelar och nackdelar som ballonger men större volym och billigt, går åt fler tomlådor.
Några kuriösa metoder som kan sätta fantasin i rörelse! 1. Luta kupan bakåt och häll in fodret genom fluster, kräver tät botten förstås och att flustret kan försvaras. 2. Ställ en kaffeburk eller en liten hink inne i kupan häll i foder och gräs så att bina inte drunknar. Kräver rymlig kupa. 3. Fyll plastpåsar med foder och lägg ovanpå ramarna, gör några nålstick. Kräver bität täckning uppåt. Alla fodringsmetoder kräver att bina kan försvara sig mot andra bin, mot myror och på hösten även mot getingar som kan vara ett gissel.
Drottning i samhället?
Drottningkontroll är helt onödigt på hösten. Det är ett hopplöst företag att i myllret av alla höstbin leta efter en drottning som är på väg att sluta lägga ägg. Finns täckt yngel? Bra! Tar bina fodret som de andra samhällena? Bra, allt är som det ska!
Begränsning av vinterutrymmet är en vanlig åtgärd bland många biodlare. Det går ut på att det blir varmare i sängen om man drar in täcket. Det stämmer nog på icke fullvuxna samhällen. Ett samhälle som inte i horisontalled täcker de ramar det sitter på, förlorar värme i sidled. Ett lågnormalsamhälle på sex ramar skulle troligen må bättre om man övervintrade lådan på högkant. Då kunde bina fylla utrymmet i sidled och sätta sig på den höjd som passar. (Kommer den eleganta idén från Göte Svensson i Kalmar?)
Luft
Till sist några ord om det lättaste men kanske det svåraste att tro på: luft! Det foder som bina bränner kommer att omvandlas till vatten. Som på ett radband sitter kolatomer kedjade till varandra. Som dekoration sitter syre- och väteatomer på bandet. Kolet hämtar växterna ur luften och de andra atomerna från vattnet via roten. Solenergin är den kraft som behövs för att länka ihop det hela. Samma energi utvecklas när processen går åt andra hållet och nektarn blir åter koldioxid och vatten. Många hinkar blir det!
Det behövs luft för att ventilera bort allt koldioxid och vatten, mycket luft. Det finns två olika skolor för luftgenomströmningen i samhället under vintern. Tätt tak eller porös topppackning. Idén bakom tätt tak är att värmen som stiger uppåt inte vädras bort. Istället behövs ordentligt med ventilation undertill. Jag använder spärrgallerbotten mot musintrång med öppning åt båda hållen under spärrgallret under vinterperioden. Det ger en bra genomluftning undertill som tar med sig koldioxiden och vattenångan. Resultatet blir inga vinterförluster p g a fukt o mögel eller musintrång. Det finns dock andra orsaker till vinterförluster som man inte kan styra över så lätt.
I väntan på våren
Nu sitter bina där, stilla och susar tyst. En hellåda Dadant och en halvlåda med ca 25 kg foder överst. (=3 lådor lågnormal). Packat med unga bin, ung drottning – och hela framtiden där bortom.
Lådfodraren kan se ut på olika sätt. Den är enligt min erfarenhet den mest rationella infodringsmetoden.
En spärrgallerbotten ger bra genomventalition under samhället och bevarar det från fukt- och mögelskador. En bra övervintring lämnar en botten som denna.
Gott om foder i välventilerade kupor med gott om bin. Då kan vi se våren an med tillförsikt.