Under drygt 40 år har vi selekterat på egenskaper som är typiska för Buckfastbiet. Selektionen har bedrivits i samarbete inom Buckfastgruppen i Örebro län. Tillsammans har vi ca 500 samhällen att värdera och selektera från. Genom Erik Österlunds arbete har inslag av Elgonarv införts i stammen. Även andra influenser har passerat under åren men grunden är fortfarande rastypisk.
Våra bin övervintrar stabilt med vanligen 0% förluster, ganska långsam vårutveckling, snälla, renliga, friska men kalkyngel och säckyngel förekommer. Varroaresisten finns men utspridd, goda samlare med maxskördar i regionen kring 150 kg.
Biets utseende varierar men vanligen några gulbruna band på bakkroppens två främre segment. Behåring på hela krppen, vissa stammar har ett gråaktigt ulligt utseende. Drönarna saknar alltid gula band. Helt svarta drönare är typiska för Monticolaarvet (elgon).
Bina täcker honung vitt, ej vattnigt. Låg användning av propolis, tvärbygge förekommer men i ringa omfattning. På kakan är bina lugna utan att flyga upp eller driva omkring eller klasa sig.
Bollning av drottningen förekommer inte. Drottningen är lätt att byta. Drottningarna har normal produktionstid drygt två år. Svärmfrekvensen ligger vanligen kring 5%. Stilla byte är vanligt.

Med ca 15 bigårdar från Löa i norr till Ervalla i söder, ca sju mil och tre klimatzoner, varierar dragförhållanden kraftigt mellan säsongerna.
En bra bigård ger stabil skörd mellan 200 och 700 kg per år och uppfyller krav på VVV, väg, vind och vatten.. Dvs är lätt att komma intill med bil, slätt hårt underlag, helst utan gräs. Har vindskydd från norr och sydväst. Nära till vatten. Dessutom fritt från stackmyror, Formica Rustica. De kan vara ett dödligt hot strax före björkarna savar.

Luften är tung av klöverdoft. En bigård finns i direkt anslutning. Bina samlar ljusbrunt pollen och nektar som ger den milda ljusa klöverhonungen.